Uppsnack inför Norrbottens idrottsgala 2016

OBS! Denna artikel skrev jag i maj 2016 för Magasinet HEJA!

Den är med här som ett exempel på saker jag har skrivit.

En inspirationsdag om möjligheter med olikheter

“Uppsnack” är namnet på en ny inspirationsdag som Norrbottens Idrottsförbund arrangerade som uppvärmning inför Norrbottens idrottsgala, lördagen den 14 maj 2016.

– Vi vill göra norrbottnisk idrott vassare och samtidigt öppnare och mer bejakande till att olikheter berikar, säger Katarina Halvardsson, som är ordförande i Norrbottens Idrottsförbund och distriktsordförande i SISU Idrottsutbildarna.

Charlotte Lindmark – konferencier

Uppsnacket hölls på Clarion Sense hotell i Luleå. Skådespelerskan Charlotte Lindmark agerade konferencier – och hon gjorde det med bravur. Hon raljerade om sin egen korta och snabbt avklarade idrottsbakgrund.

– Jag spelade också en hel del när jag var i tonåren, men mest teater, sa Charlotte.

Bakom henne lyste ljusbilder med budskapen ”svensk idrott – världens bästa” och ”svensk idrott – integration på köpet” och det var i synnerhet det senare av dessa budskap som dagens föredrag kom att handla om.

Stipendium till Råneå Brottarklubb

Den förste som Charlotte Lindmark bjöd upp på scenen var landshövding Sven-Erik Österberg som på uppdrag av kungliga hovet delade ut ett stipendium på 25 000 kronor till Råneå Brottarklubb.

Priset togs emot av tidigare morjärvaren Tomas Karlsson. Tomas berättade att klubben startades år 2001 och att de idag har ett hundratal medlemmar.

– Vi håller inte bara på med brottning. Vi har också innebandy och en del andra aktiviteter, berättar Tomas.

Råneå Brottarklubb arbetar mycket med integration, under parollen ”alla tillsammans”.

– I Råneå Brottarklubb är alla välkomna, oavsett bakgrund, kön, ålder och så vidare och vi har bland de lägsta medlemsavgifterna i landet – 50 kronor för en medlem och 100 kronor för familjemedlemskap, så alla ska ha råd att vara med. Istället får vi pengar från försäljning av lotter och från Folkhälsofonden, berättar Tomas.

Råneå Brottarklubb var också nominerade i kategorin årets förening vid kvällens prisutdelning.


Idrotta hela livet

Nästa gäst på scenen var Aila Ibanez Mengüc från Riksidrottsförbundets (RF) barn- och ungdomsgrupp. Aila berättade att hon hållit på med basket på elitnivå i många år, först som spelare i högsta serien och i landslaget och sedan som tränare och ledare.

Aila ger oss en del tänkvärda siffror. Bland annat att det är i åldersgruppen sju till tolv år som vi har flest aktiva idrottare. Toppen ligger vid tio och ett halvt år. Sedan, när barnen kommer upp i tonåren och kommer in i puberteten får de ofta andra intressen och lämnar föreningsidrotten.

Nu har RF satt upp en vision för år 2025, där man har bestämt att så många som möjligt, helst alla, ska fortsätta att idrotta så länge som möjligt, i en så bra verksamhet som möjligt.

– Vi pratar både om livslångt idrottande för de flesta och om att öka våra idrottsliga framgångar internationellt. Det finns inga motsättningar mellan de målen, snarare tvärtom, säger Aila.

Från triangel till rektangel

Aila målar upp en bild som visar hur man vill gå från dagens situation där vi har en pyramidliknande struktur, där många idrottar i lägre åldrar och så finns det en topp med elitidrottare kvar i de högre åldrarna.

– Nu har vi bestämt att vi ska vidareutveckla föreningarnas verksamhet så att barn, unga, vuxna och äldre väljer att idrotta i förening under hela livet. Vi ska så att säga gå från triangel till rektangel, säger Aila.

Hon visar också statistik från USA som visar på att det är en framgångsfaktor att hålla på med flera idrotter. Många olympiska medaljörer från USA gör just detta. De har ofta två eller tre idrotter som de sysslar med. Tvärtemot tron att man måste specialisera sig på en enda idrott är det alltså bra att hålla igång med flera. Man kanske inte har tid med flera idrotter precis samtidigt men de flesta idrotter är har ju sina säsonger, så om man spelar till exempel basket eller ishockey på vintern kan man ju byta till fotboll eller friidrott på sommaren.


Milad Mohammadí pratar om mångfald och inkludering

För några år sedan bestämde sig Milad Mohammadí för att när han är 22 år gammal ska han ha tagit två akademiska examina – och han klarade det. Milad har examina i juridik samt i  nationalekonomi och statsvetenskap. Han har sedan också läst värdebaserat ledarskap och 2014 blev han som 24:åring utsedd till årets talare av Talarforum.

Milad Mohammadí lyfter fram vissa ord som han tycker är viktiga. Det första är sårbarhet. Han pratar om hur viktigt det är att ha modet att vara sårbar. Han utgår från sin egen bakgrund. Milad kom till Sverige, två år gammal, som flykting från Iran och hade en jobbig uppväxt där han blev mobbad i skolan och mådde allmänt dåligt. Men när han var 14 år gammal bestämde han sig för att göra någonting åt allt detta.

Milad berättar med självdistans och självironi om hur han i den åldern bestämde sig för att bli en fantastisk människa – och inte bara det, utan den mest fantastiska människan i världen – och han skulle bli det genom att satsa på skolan, läsa massor och utbilda sig. Han skulle ta sina dubbla examen och sedan bli diplomat.

Språk är makt

Milad pratar om hur det är att vara annorlunda. Att komma från ett annat land, att ha ett annorlunda utseende och att inte kunna språket.

– Det är väldigt viktigt att kunna felfri svenska för att lyckas få jobb, säger Milad.

Han pratar också om hur många år det ofta tar för de som kommer till Sverige att få permanent uppehållstillstånd och ett jobb och om en stor mängd högutbildade människor som sitter och kör taxi istället för att få göra den nytta de kunnat tillföra samhället om de fått jobba som läkare, advokater eller civilingenjörer som de är utbildade till och ofta har jobbat som innan de flydde.

Milad pratar om vikten av bra förebilder han citerar gärna andra stora talare. Olof Palme sa att ”era olikheter är våra största möjligheter” och just det citatet återkommer Milad till fler gånger.

Han citerar också Mahatma Gandhi, som sa att ”du måste vara den förändring som du vill se i världen”. Det vill säga att du måste själv göra det du pratar om att du vill åstadkomma i samhället.

– Då kan du också bli en förebild för andra, säger Milad.

Milads egen stora förebild är en person som heter Johan Öster och som var hans gymnasielärare i samhällsvetenskap, hemma i Västerås, där han växte upp.

– Johan sa till mig; Milad, vad vill du bli? Hur vill du bli ihågkommen? Vad ska stå på din gravsten?

­– De frågorna har betytt väldigt mycket för mig. De fick mig att tänka efter och att vilja åstadkomma någonting bra, säger Milad.

Interkulturell förståelse

Milad bestämde sig för vad han vill göra.

– De som kommer som flyktingar till det här landet – dem vill jag kämpa för. Och den viktigaste gruppen av alla, det är barn och ungdomar.

– Genom mångfald vi kan skapa någonting bättre, säger Milad.

Han pratar om gamla ord som vi brukar använda men som vi bör undvika. Det är ord som integration och assimilering, därför att de bygger på föreställningen att det enbart är de som kommer till detta land som ska integreras och anpassas, när det i själva verket är så att vi som redan finns i landet också måste lära oss om de som kommer hit och prata och umgås med dem som med vilka människor som helst. Milad föreslår att vi istället ska prata om inkludering och att det ska ske på lika villkor.

Milad pratar om drivkrafter. Han säger att det är genom drömmar och visioner som vi kan åstadkomma någonting. En annan viktig drivkraft är nyfikenhet ­– att vilja lära sig om andra kulturer och skapa förståelse. För honom personligen är även revanschlusten en stark drivkraft.

Ungdomsledare

Nu, vid 26 års ålder har han släppt tanken på att bli diplomat och bestämt sig för andra mål. Han ska bli ungdomsledare.

– Jag har sagt att när jag är 30 år ska jag ha förändrat det här landet som vi lever i. Genom att jobba med barn och ungdomar och utifrån Olof Palmes ord att våra olikheter är våra största möjligheter.

– Därför har jag och en annan person startat en ny skola, Järvaskolan, säger Milad.

Det handlar om att ta hand om ungdomar som är 13 – 15 år, alltså den tid när det är dags att välja väg mot gymnasiet och ska skaffa behörighet till det. Det är en kritisk punkt i livet och idag är det alltför många som missar att ta denna behörighet, på grund av den sociala miljö de kommer ifrån.

Därför vill han göra saker bättre än i andra skolor. Milad och hans kompanjon har lagt stort fokus på lärarnas roller, form av undervisning och innehållet i undervisningen.

– Varför inte använda skolans lokaler under andra tider på dygnet också? Vi kan erbjuda gratis läxhjälp och fritidsverksamhet, säger Milad.

– Järvaskolan är Sveriges bästa skola och vi börjar där och sedan bygger vi vidare på andra ställen – och inom några år, när jag är 30, ska vi ha förändrat landet, säger Milad med sin karaktäristiska självironiska kaxighet.


Julia Roberts, Sävast Ski Team

Ja, du läser rätt! Denna gäst på scenen är faktiskt namne med den berömda amerikanska skådespelerskan.

Julia berättar om verksamheten i Sävast Ski Team, som hon är engagerad i.

– Vi vill att skidor ska vara en idrott för alla. Vi vill fånga upp ungdomar i åldern 13 – 17 år, en ålder då många slutar med idrott. Ett sätt är att engagera ungdomar i ledarutbildningar, säger Julia.

– Är det bara ungdomar som kan vara med i er förening?, frågar Charlotte Lindmark.

– Nejdå, vi har en vuxen-skidskola också. Alla är välkomna, även om man aldrig har åkt skidor förut och inte har koll på vallning och annat, säger Julia Roberts.


Andreas Eriksson, Sportoteket

Charlotte Lindmark ber Andreas Eriksson från Luleå kommun att komma upp på scenen för att berätta om en aktivitet som de kallar för Sportoteket.

Sportoteket är som ett bibliotek, fast för idrottsutrustning. Det fungerar så att luleåbor lämnar in begagnad idrottsutrustning som de inte längre behöver och så kan andra komma in och låna saker. Istället för att betala en massa pengar för skridskor eller tennisracketar eller vad det nu är man behöver kan man alltså komma in till Sportoteket och låna sakerna.

Det är förstås särskilt användbart för dem som kanske inte har råd att köpa en massa dyr sportutrustning eller för dem som bara vill låna för att prova på en idrott innan man bestämmer sig för att satsa på den.


Årets ledare i Boden

Marie-Louise Dahlberg har redan fått pris som årets ledare i Boden, för sitt engagemang i fotbollslaget Boden United och ska dessutom åka ner till Tele2 Arena för att motta priset som årets eldsjäl.

– Det ska finnas en plats där alla får plats att idrotta, säger Marie-Louise.

– Och det är inte bara fotboll vi håller på med, utan alla möjliga idrotter. Vi har idag cirka 500 grabbar och 30 tjejer. Fotboll är den stora sporten men vi håller även på med magdans och deltagarna där är allt mellan 14 och 65 år.

– Det handlar om inkludering, säger Marie-Louise, som har tagit fasta på Malid Mohammadís ordval.


Knut Henriksson, Malmbergets AIF

Knut Henriksson från Malmbergets AIF berättade om det fotbollslag med pojkar födda år 2000 och 2001 som han varit tränare för sedan de var sex år gamla, alltså i tio år nu.

– Det har varit en fantastisk resa. Vi har inte vunnit så mycket men vi har en väldigt bra sammanhållning och laganda. Vi har väldigt få avhopp, säger Knut.

Knut berättar att han har jobbat mycket med individuella samtal och med värderingar och normer och det har gjort att det finns en bra öppenhet i laget. För ungefär ett och ett halvt år sedan började det komma pojkar som flytt från besvärliga förhållanden. Då tog ett par av de gamla spelarna, som är duktiga på engelska, på sig att vara språkrör.

– Vi har fått lyhörda och empatiska ungdomar som är väldigt öppna med att ta emot nya spelare, både flickor och nyanlända, säger Knut.

Idag finns det ungefär lika många svenskfödda som nyanlända i laget och ett spelarråd som består av både gamla och nya spelare.

– Vi har en väldigt bra kommunikation i laget och det är viktigt, säger Knut.

– Vi kör tre träningar i veckan och har väldigt bra deltagande. Många har jobbiga upplevelser med i bagaget och visst är det så att någon kan må dåligt en dag och inte orka delta. Men oftast dyker den spelaren upp igen gången därefter. Spelarna sporrar och stöttar varandra.

– De som jobbar i boendena säger att det har blivit mycket bättre med pojkarna av att de är  med i laget. Det arbete som vi gör här gör skillnad, säger Knut.


 

Text: Bengt-Erik Johansson